TINGSTENSAMLINGEN

Ett centralt och över tid återkommande tema i Herbert Tingstens vetenskapliga och publicistiska gärning rör demokratin som politisk styrelseform. Både i formell författningspolitisk mening, med avseende på t.ex. mänskliga fri- och rättigheter, parlamentarismens principer och förhållandet mellan lagstiftande och dömande makt (se även området ”Författningspolitik), och vad gäller på demokratins idé- och värdemässiga grunder. Demokratifrågan är central också i Tingstens vetenskapliga analyser av väljarbeteende och politisk opinionsbildning, och får därtill komparativ innebörd då den impregnerar såväl Tingstens analyser av och jämförelser mellan olika länders styrelseskick som hans analyser av och jämförelser mellan olika politiska ideologier. Så till vida var Tingstens intresse för demokratin både principiellt och historiskt. Det vill säga, han intresserade sig både för folkstyrets grundläggande principer och för dess faktiska uttrycksformer och idémässiga sammanhang.

En särskild demokratiteoretisk idé Tingsten kom att förfäkta, var tanken om demokrati som en ”överideologi”. ”Man är demokrat”, skriver han i en berömd formulering i Demokratiens problem från 1945 , ”men därjämte konservativ, liberal eller socialist”. De politiska stridsfrågorna i västerlandet handlar inte längre om demokratins vara eller icke vara, utan om åsiktsskillnader inom ramen för en gemensam uppslutning kring folkstyrets principer. I Tingstens senare författarskap kom denna idé att utvecklas vidare, bl.a. i anslutning till tesen om ”ideologiernas död”. Den moderna västerländska demokratin har, menade Tingsten, kommit att utvecklas i riktning mot allt större samförstånd i vad som tidigare varit ideologiska stridsfrågor, med förändrade villkor för politiken som följd – politik har blivit förvaltning.

Demokratifrågan kom också att på olika sätt prägla Tingstens publicistiska gärning. Hans kommenterar av dagspolitiska skeenden i Sverige och världen vilade ofta på demokratiteoretisk grund och han var en obarmhärtig kritiker av auktoritära styrelseskick på både höger- och vänsterkanten. Flera av hans uppmärksammade kampanjer som chefredaktör vid Dagens Nyheter, bl.a. kritiken av tredje ståndpunkten, förespråkandet av ett svenskt NATO-medlemskap och kritiken av monarkin, tog sin utgångspunkt i ett värnande av folkstyrets principer.